About / Advertise
Robotar som idag utvecklas för äldre ser individerna som sjukare, mer sinnessvaga och mer orörliga än vad majoriteten av äldre faktiskt är. För att skapa önskvärda robotar måste utvecklare och tillverkarna ändra sin syn på äldre som passiva mottagare. Det hävdar Susanne Frennert, nyss disputerad forskare vid Institutionen för designvetenskaper vid Lunds Tekniska Högskola (LTH).
− De äldre vill veta vad robottekniken kan göra för dem och är inte intresserade av en hjälpande robot i hemmet om den inte tillför något vettigt, säger Susanne Frennert.
De som utvecklar robotar studerar sällan hur roboten fungerar utanför labbmiljö, i ett vanligt hem.
Susanne Frennert studerade under tre veckor samspelet mellan roboten Hobbit och äldre användare. Hobbit är utvecklad inom ett EU-projekt, där bland andra Designvetenskaper vid LTH och Technische Universität Wien ingår. Syftet är att Hobbit ska underlätta för äldre att bo kvar längre i sina hem.
I studien framkom att roboten inte tillfredsställde målgruppens behov, då den snarare användes som underhållning än som ett praktiskt stöd. Hade de äldre fått bestämma skulle roboten istället hjälpa till med att exempelvis sortera i de stora informationsflöden som omger dem och städa.
− Robotarna bör ha mer artificiell intelligens och lära sig förstå människans mönster och när det är lämpligt att störa och inte. Det är inte alltid läge att roboten påminner om att det är dags att ta medicin. Har man besök hemma kanske man inte vill bli störd. Robotens timing måste helt enkelt funka.
Tydligt är att robotar för äldre i betydligt högre grad måste anpassas efter den enskilda individen och den fysiska miljö hen lever i.
– Tar man istället fasta på äldres vitalitet, livserfarenhet och visdom vid utvecklingen av robotar kan tekniken bli riktigt användbar för den målgruppen i framtiden, säger Susanne Frennert.
