Skriv ut
På fikabordet har någon lagt ett tidningsklipp. Det inleds med upplysningen, att om vintern blir fortsatt sträng så finns det risk för elransonering i Sverige. Bild på en ung, söt tjej (Sofia, 22, servitris) under frågan: ”Är Du rädd för elransonering i vinter?”

Lugnande svar: ”Nej, jag är personligen inte särskilt elberoende eftersom jag jobbar och bor mitt i stan.”
Konstant tillgång till el betraktar vi som något självklart. De flesta tänker inte på hur avgörande elektriciteten är som en komponent i det moderna samhällets infrastruktur. Ett elavbrott medför mörker och kyla (en miljon bostäder i Sverige är eluppvärmda, men även oljepannor behöver el för att fungera).

Kommunikationer (järnväg, tunnelbana) och massmedier (både sändare och mottagare för tv, datorer, tidningstryckerier) är elberoende.

De flesta industrier förlitar sig på mängder av elmotorer och har datoriserat processtyrningen.
Utan elförsörjning går samhällsfunktionerna ner på en nivå, som närmast kan jämföras med en krigssituation.

Men det är över 20 år sedan Sverige upplevde ett stort elavbrott (i Stockholm var strömmen borta upp till fyra timmar).

Historiskt har utbyggnaden av elproduktion i Sverige genomförts så att det har funnits marginal till konsumtionen. Men de senaste 20 åren har vi bara sett marginella produktionstillskott. Vi har avvecklat två kärnkraftsreaktorer. Vi har ändå klarat oss bland annat eftersom kvarvarande reaktorer uppvisar allt bättre produktionsresultat, vi har fått fler högspänningsförbindelser med grannländerna och takten i konsumtionsökningen har kunnat hållas tillbaka. Men även om vi nu har lättare att inhandla kolkraft från Danmark och Tyskland respektive kommande nybyggd kärnkraft från Finland så fortsätter vi att tära på marginalerna.

Några tidningar upptäckte i början på året, att det finns en beredskapsplanering för att hantera en akut elbristsituation (något som funnits i åratal). Planeringen går ut på att begränsa konsumtionen genom att koppla bort ett visst geografiskt område några timmar, därefter ett annat område, sedan ett tredje och så vidare enligt ett rullande schema. Detta
lyckades någon journalist beskriva som att elbolagen avsiktligt tänkte åstadkomma bristen! Och då var det läge att ställa den inledande frågan till allmänheten. Svaret kommenterades dock inte. Kände sig redaktionen lika lugn? Samtidigt som man som läsare kunde le i mjugg, så känner man sig något betänksam . . .

Jan Blix, Styrelseledamot i SER
Svenska Elektro- och Dataingenjörers Riksförening