JavaScript is currently disabled.Please enable it for a better experience of Jumi.
 Annonsera Utgivningsplan Månadsmagasinet Prenumerera Konsultguide Om oss  About / Advertise
onsdag 18 september 2019 VECKA 38

Kåberger gillar att mixa nytta med lönsamhet

Miljöengagemanget är en röd tråd genom Tomas Kåbergers karriär. Som generaldirektör på Energimyndigheten vill han värna både om miljön och svenskt näringsliv. – Ska man rädda världen är det nödvändigt att det är roligt och dessutom blir det riktigt bra om det är lönsamt, säger han.
För den som är nyfiken på Tomas Kåbergers akademiska och industriella karriär är det värt en titt i Wikipedia. Där kan man se att han en gång i tiden – under sina doktorandstudier på Chalmers – började som energisekreterare på Svenska Naturskyddsföreningen för att sedan dyka upp i en uppsjö miljöengagemang däribland i bioenergibolagen TallOil och TPS samt vindkraftsbolaget Vindenergi Väst innan han för två år sedan sjönk ner i gd-stolen på Energimyndigheten.

– Jag tog jobbet för att jag tyckte att det var ett bra tillfälle att använda min erfarenhet från forskning och industriell verksamhet med miljö- och energiinriktning. På myndigheten behöver man det, säger Tomas Kåberger.

På Energimyndigheten är han chef över 250 till 300 personer, beroende på hur man räknar. Samtidigt ansvarar Tomas Kåberger över 12 miljarder kronor som myndigheten väntas omsätta, i huvudsak på forskningsbidrag, under hans 6-åriga förordnande. Mer än hälften av pengarna går till direkt forskning, medan en hel del går till att exempelvis stödja kommersialisering av teknik och informationsinsatser.

Energimyndighetens roll är att ordna ett effektivt och ekologiskt uthålligt energisystem i Sverige med konkurrenskraftiga elpriser. Kunskapsuppbyggnad, både teknisk och vetenskaplig, är en hörnsten. Likaså har myndigheten i uppgift att stötta utveckling av teknik och tjänster som svenskt näringsliv kan kommersialisera.

– En del personer tror att det är något paradoxalt att både ha ett miljömål och ett industriellt ekonomiskt mål, men så är det ju inte. Jag är särskilt förtjust i att kombinera de olika målen, säger Tomas Kåberger.

Samtidigt konstaterar han att långsiktiga energipolitiska strategier knappast varit en svensk paradgren genom tiderna.
Snarare har energiforskningen i Sverige under lång tid kunnat kritiseras för att vara en alibiverksamhet för att göra något i verkligheten.

– De energipolitiska målen har varit väldigt långsiktiga och fluffiga, men egentligen har politikerna inte velat genomföra strategier för att nå de mål man talat om. Då har det verkat handlingskraftigt att satsa lite forskningspengar här och där.

– Men enigheten i oljeersättningspolitiken har varit god och politiken genomförd med generella ekonomiska styrmedel. Det har visat sig fungera bra. Den utveckling av bioenergin som följt är en av framgångssagorna i detta land, säger Tomas Kåberger.

Inom bioenergiområdet har Energimyndigheten nu också fått en stor summa pengar som ska användas för att bygga demoanläggningar för att utreda hur man bästa kan tillverka drivmedel för transportsektorn. Satsningen är ett svar på EU:s ambition inom området.

Sveriges inträde i EU kan annars närmast beskrivas som en kulturkrock när det gäller energipolitiken. Samtidigt har det inneburit att det plötsligt blivit mer allvar i forskningsarbetet här i landet. Instruktionerna till Energimyndigheten har också ändrats eftersom Sverige numera får i uppdrag av EU att nå vissa mål, som exempelvis att öka andelen förnybar energi till 49 procent till år 2020.

Att utveckla alternativ elproduktionsteknik som vind- och vågkraft och solenergi är inget som tidigare stått högt på den svenska forskningsagendan. Anledningen till ointresset är att vi under de senaste decennierna haft överkapacitet i elsystemet och låga elpriser. Men i och med inträdet i EU kan Sverige inte längre hindra kunder från andra EU-länder att köpa el, vilket gjort att värdet på den svenska elen – liksom elpriset – ökat. Detta, tillsammans med EU:s mål, har gjort att Sverige nu svängt och satsar stort på vindkraft, förutom bioenergi.

– Under förra året hade vi en 50-procentig utbyggnad av vindkraft. Det tycker vi är imponerande.

Och visst är det så. Speciellt med tanke på att det enligt färsk statistik från Ewea, European Wind Energy Association, tar i genomsnitt 3,5 år att få tillstånd för att bygga ett vindkraftverk i Sverige. Och tillståndet kräver i snitt över 24 myndighetskontakter.

För att underlätta proceduren har Energimyndigheten skapat en hemsida, Vindlov, tillsammans med cirka femton andra myndigheter. Där går det att finna all relevant information inför ett vindkraftsbygge.

– När vi invigde hemsidan sa jag att det är ju roligt att vi lyckats men detta, men det är generande att det ska vara ett så extremt komplicerat regelverk och en så komplicerad tillståndsprocess kring vindkraftsbyggnation.

EU:s miljömål – som förutsätter en ökad produktion av förnybar energi – driver också fram en omfattande modernisering av hela elsystemet i Europa.

Det handlar om att utveckla tekniska lösningar som serverar elkunderna tillräckligt med information så att de kan planera sin förbrukning under det närmaste dygnet. Den personliga vinsten är att man kan köpa el när den är som billigast och kanske rent av att sälja när elen är som dyrast. I ett större perspektiv handlar det om att skapa balans mellan elproduktion och elförbrukning och således kapa belastningstopparna i nätet.

– Inom detta område finns det goda förutsättningar för Sverige. Vi har två starka industriella traditioner som man kan förena här. Dels den eltekniska med företag som ABB i spetsen, dels en välutvecklad informationsteknikbransch, påpekar Tomas Kåberger.

Här har KTH lyckats skapa sig en ledande roll i ett EU-finansierat forskningsprojekt där fokus ligger på att göra Europa till global ledare inom smarta elnät och elektrisk energilagring. Övriga svenska projektdeltagare är Uppsala universitet, ABB och Vattenfall.

– Detta är jättebra för Sverige. Och det är en stor framgång för KTH, och för oss som stöttat forskningen, att EU har beslutat att den europeiska forskningen ska bedrivas här.

KTH:s framgång inom smarta nät är ett typiskt exempel på hur den svenska energiforskningen och Energimyndighetens roll förändrats i och med att Sverige gått med i unionen.

Försöker man få en känsla för Energimyndighetens engagemang inom elektronikområdet är det dock ingen strategi som träder fram. Elektronikforskningen som myndigheten stöttar i kommersialiseringsfasen är vanligtvis sådan forskning som man stöttat sedan tidigare och som forskarna och myndigheten tror har en framtida marknad. Solcellsföretaget Midsummer är ett sådant exempel, liksom kiselkarbidföretagen Transic och Norstel.

Tittar man i ett bredare elektronikperspektiv så är uppstickarföretaget El-forest spännande. Företaget har utvecklat en skogsmaskin där varje hjul drivs av en elmotor som får sin kraft från batterier. Batterierna laddas i sin tur av en liten dieselmotor som går på konstant varvtal och därmed är bränsleeffektiv.

Volvos riskkapitalbolag Volvo Technology Transfer gick tidigt in som största ägare i El-forest, med säte i Örnsköldsvik. Energimyndigheten har stöttat projektet under lång tid. Och den första maskinen levererades förra året till statsägda Sveaskog.

– Om ett till två år kommer det att finnas kommersiella produkter som jag tror blir mycket attraktiv och framgångsrika, säger Tomas Kåberger.

Att Sverige skulle ha missat elbilståget håller han inte med om. Tvärtom har Sverige redan en infrastruktur som fungerar väl för elbilar och som gör att det går att ladda elfordon på en rimlig tid i hemmet. Det saknas i många länder.

– Vi försöker säga att man ska satsa på annat än att bygga laddstolpar i Sverige, men de har ett väldigt starkt symbolvärde så det blir mycket laddstolpar i internationella samarbeten. Vi tycker att det är betydligt viktigare att får fart på elbilsutvecklingen.

Myndigheten har stöttat både Saabs och Volvo Personvagnars elbilsprojekt. I båda fall handlar det om att ta tillvara svensk elektronik och batterikompetens.

En viktig ingrediens, som Tomas Kåberger ser det, är att utveckla tekniken att koppla samman celler till batterier så att de kan integreras i fordonen på ett säkert sätt. Samt att utveckla den styrelektronik som behövs för att man kunna ladda batterierna på ett effektivt och säkert sätt.

– Det finns en hel del intressanta företag inblandade i detta, bland annat Boston -Power som just nu funderar på att lägga en batterifabrik i Sverige.

Tomas Kåberger personliga intresse för alternativ energi lyser också igenom i diskussionen. Hemma på hustaket har han själv kopplat in solceller som gav 486 kWh under första året.

– Det mesta gör jag av med själv, fast en del levererar jag gratis till Mölndal Energi.

Härnäst ska det bli staket på altanen. Arkitekten föreslog frostat glas, men Tomas Kåberger har andra planer.

– Solceller är billigare. Just nu har jag lite strul att hitta paneler i lämpliga dimensioner, men på nått sätt blir det nog solceller och då ska jag koppla in mig på nätet på riktigt för att i framtiden ta betalt för energin.
MER LÄSNING:
 
Branschens egen tidning
För dig i branschen kostar det inget att prenumerera på vårt snygga pappers­magasin.

Klicka här!
SENASTE KOMMENTARER
Kommentarer via Disqus

Vi gör Elektroniktidningen

Anne-Charlotte Sparrvik

Anne-Charlotte
Sparrvik

+46(0)734-171099 ac@etn.se
(sälj och marknads­föring)
Per Henricsson

Per
Henricsson
+46(0)734-171303 per@etn.se
(redaktion)

Anna Wennberg

Anna
Wennberg
+46(0)734-171311 anna@etn.se
(redaktion)

Jan Tångring

Jan
Tångring
+46(0)734-171309 jan@etn.se
(redaktion)